När jag sitter hemma gör det ont mest hela tiden och det känns som att jag aldrig mer vill se en häst. Men jag har varit i stallet två förmiddagar denna vecka och hjälpt Linnéa med Bojsan som har en hovböld och står på boxvila. Så jag har mockat, bytt bandage och kelat med Bojsan. Och allt känns bättre, allt känns mer hanterbart där. Att få vara nära hästar är som balsam för själen, i alla fall för mig. Och framförallt Bojsan, underbarare häst på denna jord får man leta efter.
Har även hjälpt F med hennes unghäst, eller hjälpt och hjälpt men jag har hängt på honom två ggr och idag satt jag upp lite försiktigt. Det är faktiskt skit kul att få hålla på lite med hästar igen. Men det passar mig nog rätt bra att inte få göra så mkt än och inga krav. Att hänga på en unghäst i cirka tio minuter passar nog rätt bra just nu.