Det här med ridning

Jag har börjat rida igen, jag hade uppehåll i fem år efter att min häst Missy brutit benet i hagen. Det tog död på hästlusten ganska rejält kan jag säga. Men nu har jag börjat igen men jag har bytt gren och istället börjat rida islandshäst och det är en viss omställning från att vara van vid tre rena gångarter till att helt plötsligt ha en eller två till gångarter som kan blanda sig i. Det finns ju islandshästar som har väldigt välseparerade och tydliga gångarter såklart, det är bara inte dom jag rider just nu ;). Eller jo nu är jag orättvis en av de hästar jag är medryttare på har väldigt tydligt separerade gångarter och har en väldigt hög riddarehet även för mig som inte är van vid tölt osv. En annan av dom är en femgångare som mest grisepassar hela tiden.

Men eftersom att det är en ny gren så har jag börjat på ridskola igen, för första gången på typ 15 år(?). Det var ett misstag kan jag säga er. En av sex gånger har jag fått rida en trevlig häst, en gång har jag ridit en häst som jag fungerade helt okej med. De övriga fyra gångerna har jag ridit hästar jag inte alls trivts med varav samma häst tre gånger. Den här hästen STANNAR så fort du slutar driva, det finns inget eget go alls i henne. Man kan alltså inte skritta denna häst på långa tyglar för att skritta av henne utan att hela tiden aktivt jobba henne framåt. Antagligen tycker hon väl inte att det är roligt att gå runt på ridbanan så hon stannar väl hellre. Jag fick henne idag igen och jag kunde inte låta bli att känna att jag vill inte rida den här hästen. Men eftersom att jag är en mes så bet jag ihop, log och red på. Även fast jag egentligen bara villa ställa mig på mitten av ridbanan och säga att “nej det räcker nu, jag tänker inte rida mer.” Det värsta med det här är att jag blir arg på hästen. Att bli arg är ju en naturlig sak men jag tycker inte att man ska bli arg på djur och framförallt inte ta ut det på dom. Nu är jag en väldigt snäll ryttare, envis som synden och bestämd men generellt snäll och jag försöker vara rättvis mot djuret jag sitter på. Jag väljer mina fighter. Den här hästen får man gå på med spöt på i typ varannat steg för att hon ska gå fram. Jag får inte till någon tölt på henne för jag vet inte hur jag ska göra. Det slutar med att jag till slut är så ledsen och fursterad att jag blir arg på hästen och jag tycker verkligen inte att djur ska få ut för att jag har dåligt temperament. Kan jag inte hålla mina negativa känslor från ridningen, då har jag ingenting på hästen att göra. Det är min övertygelse om att en aldrig ska agera i affekt mot ett djur. Känner man att man är all-over the place känslomässigt, ja då sitter man av eller ger långa tyglar och bara skrittar. Det skulle jag gjort idag, jag var absolut inte dum på häststackaren, det är jag i min mening aldrig mot djur. Men jag blev arg och less på hästen och tänkte väl till och med “hästjävel”. Men det är så orättvist för hon har inte valt att ha mig på ryggen, hon har inte valt att gå runt på den där ridbanan just idag med en arg kvinna på sin rygg. Efter lektionen bestämde jag mig, jag ska ALDRIG mer rida. ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG mer. Nu har det gått en timme, nu har jag kommit till insikten att jag ska nog inte rida nå mer på ridskolan på flera veckor men jag kanske kommer rida andra hästar. Eller så slutar jag tills jag har möjlighet att ha egen häst. Om en vecka när min misstänka PMS har gått över, ja då kommer jag nog vara av en helt annan åsikt.

 

 

Såhär vill jag känna när jag sitter på en häst. Första gången jag satt på Missy på typ ett p.g.a en hälta som visade sig väldigt svårutredd.

Såhär vill jag känna när jag sitter på en häst. Första gången jag satt på Missy på typ ett p.g.a en hälta som visade sig väldigt svårutredd.

Nytt halsband

Aska har fått ett nytt halsband från Matildas Hundparacord UF. Halsbandet är gjort av paracordlina så det är väldigt hållbart och väldigt snyggt! Vill du ha ett eget så blir det ditt för max 130kr vilket jag tycker är ett väldigt överkomligt pris! Bilderna nedan är tagna med vår Sony A5100 vilket är en kompaktsystemkamera, tycker den håller hög kvalité faktiskt.

Kvalsterproblem

Jag och Ola har ett problem eller dilemma när det kommer till vårt hem och vår kvalsterallergiska hund. Vi vill så himla gärna ha en matta hemma! Men vi törs inte riktigt dels för att det är dyrt att köpa en fin matta och det är tråkigt att lägga 1500-2000kr på en matta som vi kanske ändå måste plocka undan. Aska är ju allergisk mot kvalster och jag vet inte hur hon skulle reagera om vi skaffade en matta i vardagsrummet. Visserligen sover hon ju i sängen redan och ligger i soffan men tänk om mattan är det som får bägaren att rinna över? Visst kan vi köpa en billigare matta att prova men det känns väldigt slösaktigt att köpa en matta för att om det funkar köpa en ny.

Ja ni hör ju, lyxproblem är ju vad det är egentligen. Är det någon av er som har en kvalsterallergisk hund? Har ni mattor hemma? Hur har det fungerat?

Uppdatering kring allergin

Jag postade ett inlägg om Askas allergi för ett halvår sedan (februari) där jag hade med bilder på hur hennes öron och tassar såg ut. Jag tänkte att det kan vara läge för en uppdatering då hon blivit mycket bättre! Vi åkte till Djurakuten (en veterinärklinik som har veterinärer som är specialister på allergi) strax efter att jag skrivit inlägget. Där fick vi som alltid bra råd och vägledning och idag ser hon såhär bra ut!


Hon har långa klor! Jag ska försöka klippa dom idag! Den ena medicinering hon får just nu är sitt hyposensvaccin mot hennes kvalsterallergi. Sedan har vi kortison hemma ifall hon får i sig något ute. Märker vi att hon börjar klia så ger vi en kort kur och sen är det över. Hon går ju mycket lös så ibland händer det tyvärr att hon får i sig ngt hon inte ska. Men jag känner samtidigt att jag inte vill begränsa henne till ett liv i koppel. Sommarhalvåret är ju hennes bästa tid men jag hoppas att nästa vinter inte blir lika illa för Askas allergi som förra vintern blev!

Saker en kan göra istället för att plugga

Jag är inne på min sista kurs på högskolan, vilket känns både läskigt och spännande eller nej mest skitläskigt om jag ska vara helt ärlig. Jag sitter just nu och försöker komma igång med uppgiften som är examinerande i kursen jag läser just nu men det går trögt. Jag har fått en inspirationssväng i hundträningen igen, vi får se hur länge det håller i sig för den här gången. Som jag skrev i mitt förra inlägg blir jag paranoid och tycker mig se ett samband med att träningen ökar och att klådan ökar. Samtidigt har vi slutat med kortisontabletter också och kör bara en kur med spray nu så det ligger säkert mer i det. Samtidigt ligger vetskapen om att det finns dom som menar att ökat proteinintag kan öka klådan och gnager i mig. Men jag har provat sänka proteinintaget och ökat intaget av fett osv, som många säger man ska göra, utan resultat. Det känns skönt att vi ska till Djurakuten imorgon!

Under tiden fortsätter jag att kämpa med plugget men om jag ska vara ärlig sitter jag mest och tittar på gamla bilder och läser gamla inlägg här på bloggen. Och tränar med Aska, vi har tränat lite på fjärren nu i vinter. Vi har en lång väg kvar men förr sprang hon fram säkert en meter när jag bad henne ställa sig. Sen fick jag för mig att vi skulle börja med låsta framben och då kunde hon inte sätta sig och ha kvar benen på boken som hon stod på. Nu kan hon sätta sig, ställa sig och lägga sig men på klippet har hon istället låsta bakben. Det verkar nästan lättare för henne, samtidigt vet jag ju att jag belönar att hon rör frambenen men det är för att jag först ville att hon skulle förstå att framtassarna måste vara kvar på boken för att hon ska få belöning.

 

 

Allergi suger!

Aska har aldrig varit så dålig i sin allergi som hon varit den här vintern. Hon brukar vara mycket bättre under sommaren men under sommaren som var hade hon lika mycket problem som under förra vintern. Jag vet inte om det berodde på det kalla vädret eller vad det kan ha varit. Jag vet inte heller om det är vad som bidragit till att hon varit så dålig den här vintern. Ibland känns det som att hon blir dålig så fort vi kommer igång och tränar, jag vet int

e om jag är paranoid och tror det beror på att hon fått i sig godis ute eller om det faktiskt är så. Jag blir också nojig över att det beror på att hon får i sig för mycket  protein när hon får godis som belöning.

Vi ska till Djurakuten på onsdag, får se vad dom har att säga. Just nu känns det som att det inte finns så mycket vi kan göra förutom att härda ut. Jag funderar ärligt talat på om hennes vaccin har någon effekt alls..

Såhär ser hon ut på öron och tassar just nu 🙁 Framtassarna är helt okej ändå men på vänstra örat har hon kliat bort jättemycket päls 🙁

img_0243.jpg img_0245.jpg img_0252.jpg img_0247.jpg img_0246.jpg img_0248.jpg img_0249.jpg

 

Korven

Korven, det är Askas nya namn. Sagt med en rejäl dos kärlek såklart för det är ju inte hennes fel att hon är en liten korv, eller var. Hon väger fortfarande lite för mycket men hon har i alla fall gått ned rejält! Anledningen till att hon blev tjock var för att hon fick väldigt fet mat, jag upplevde det som väldigt bra för klådan men inte så bra för resten av kroppen.. Hann tänka att “Oj nu börjar hon nog bli lite tjock?” Och så var hon helt plötsligt jättetjock! Många skulle nog säga att hon är i fint hull men av de här två bilderna så vet jag vad jag föredrar iaf!

 

Skärmavbild 2015-11-06 kl. 13.42.02

IMG_2634

Allt eller inget

Vissa saker kan vara så mycket allt eller inget för mig. Om jag snöar in mig på något då upptar det all min lediga tid, antingen tänker jag på det eller så gör jag det. Det är därför jag inte gör något annat än att åka snowboard på vintern, förra säsongen åkte jag tills det nästan inte ens var roligt längre för jag bara slog mig och det kändes som att jag inte utvecklades.  Ibland känner jag ärligt att kan jag inte vara snowboardproffs och leva mitt liv jorden runt i jakten på snö ja då kan jag lika gärna skita i det helt och hållet. Det är därför jag lagt av med ridningen. Kan jag inte ha häst och spendera varje vaken timme i stallet, ja då kan det lika gärna vara.

Hundträningen har aldrig varit så för mig, den har alltid varit på måfå, det är väl därför vi aldrig kommer komma särskilt högt i klasserna i det vi tävlar. Men sen började vi köra agility och allt var skitkul, ett tag. När jag läser mitt inlägg om att Aska inte “kan” köra agility mer så känns det så himla överdrivet men det var så det kändes då. Jag kan visst köra agility med Aska men jag väljer aktivt att inte göra det. Nu har vi börjat fokusera på lydnad och rallylydnad igen men det är svårt och tråkigt att träna med en sjuk hund. Som jag önskar att hon vore frisk, att hon inte skulle vara allergisk livet ut vad jag än gör. Just nu har hon ingen päls på större delen av öronen p.g.a klådan, vi har provat att ge henne lamm/får för att se om hon tål det men jag vet inte. Igår fick hon dessutom i sig en godis med okänt innehåll. “Men det var ju bara en liten bit!” Ja men innehöll den lilla biten kyckling så spelar det ingen roll hur liten den var hon kommer börja klia ändå.

Det går upp och ned men det känns som att varje gång vi kommer igång och tränar så börjar hon klia. Börjar allt mer fråga mig själv om det verkligen är värt det när Aska är ganska nöjd ändå. Men samtidigt ska hon leva ett liv i koppel, aldrig promenad med andra hundägare p.g.a risken att de tappar godis. Alltid under uppsikt för att hon inte ska äta något. Ja ni hör ju, det är orimligt. Nu ska vi i alla fall tävla rally igen, jag hoppas hon inte äter upp frestelsen.

Hurtta Basic

Mamma tipsade mig om att Granngården hade 70% på Hurtta-grejer. Jag har aldrig sett Hurttas basic sortiment förr men blev positivt överraskad. Serien består av väldigt fina naturnära färger. För Aska fick det bli ett gult täcke och en sele som går mot orange, allt för endast 218kr! Tycker hon påminner lite om en engelsk farbror när hon har det på sig haha!

Skärmavbild 2015-03-09 kl. 12.27.00Såhär glad är Aska över sitt nya täcke.

När drömmar går i kras

Det här inlägget påbörjade jag den 15/1, det som är markerat i fetstil är tillagt efter det.

Aska, älskade finaste, roligaste och världens bästa Aska. Men också den sjukaste gårdshunden i hela Sverige. I alla fall känns det som så ibland. Vi brukar skämta och säga att hon är ett måndagsexemplar. Inte nog att hon lämnar en del att önska mentalt även om hon är en underbar hund och jag älskar hela henne så finns det sidor som hon hade kunnat varit utan. Hade hon varit utan dessa sidor hade livet varit lite lättare. Även om vi numera lärt oss väldigt bra vad hon behöver och hon även lärt sig av den träning vi gjort så är det fortfarande något som påverkar våra liv tillsammans. Däremot så var vi fem hundar i vår lilla tvåa på nyår och Aska blev inte arg en endaste gång (förutom när Sandras Julie stoppade in huvudet i Askas bur när hon låg där och vilade. Men då var det berättigat). Hon gick självmant och la sig inne i sovrummet och i buren när hon ville vara ifred. Ni ska bara veta vilket enorm framsteg det är! För tre år sedan trodde jag aldrig att vi ens skulle ha kommit dit.

Men olycksfågeln och krossade drömmar då? Jo förutom den mentala biten som krävt mycket jobb så har hon ju även sin allergi. Utöver allergin så märkte vi för några veckor sedan att hon blivit ovillig att gå på promenader. Det kändes inte rätt för en hund på snart fyra år så vi bokade in en tid hos sjukgymnasten. Det är en lyx att få bo i en stad med en otroligt kompetent och intresserad sjukgymnast! Väl där så hittades inga större fel, hon var lite stel i ryggen men inga konstigheter. Däremot så upptäcktes det att hennes vänstra knäskål går att luxera helt och hållet när hon ligger ned?! Kan det vara vad som orsakar hennes problem? Vi vet inte riktigt och vi vet inte heller riktigt vart det här kommer sluta. Kanske måste hon opereras eller så kanske hon kan leva ett fullgott liv utan operation. Vi kommer såklart att göra det bästa för Aska men någonstans längs vägen har jag väl beslutat mig för att om det är så att det kommer innebära en skaderisk eller risk på något annat sätt för henne så kommer jag att sluta med agility. Det finns fortfarande massor av saker som vi kan göra som hon tycker är lika roligt. Spåra och simma toppar ju hennes lista över saker som är det bästa som kan hända. Simmet vet vi inte riktigt hur det blir med än.

Anledningen till att jag slutade med hästarna var ju givetvis för att Missy fick somna in men även för att jag är så förbannat trött på att ha skadade djur! Att gå i 1,5 år utan att veta om min häst skulle få leva eller inte tog knäcken på mig. När jag sedan fick veta att jo hon skulle kunna leva ett smärtfritt liv, ja några månader efter den lyckan får jag samtalet om att min häst brutit benet. Ett öppet benbrott, alla som haft med hästar att göra förstår ju hur det slutade.

Jag har fått världens bästa gårdshund (såklart) men tyvärr som jag sagt även den sjukaste känns det som. När det dyker upp en agilitykurs som verkar skoj tänker jag “Ja den vill jag gå med Aska!” sen kommer jag på att nej just ja, det kan jag inte. Inte nu i alla fall. Vi kanske inte alls måste sluta med agilityn eller så måste vi det. Och visst, det finns andra hundar jag kan köra med te.x har jag en viss australian sheperd som säkert blir en grym agilityhund till mitt förfogande. Jag kommer ju även ta den chansen men alla som har hund förstår ju att det är något speciellt att träna med sin hund. Inte nog med det så är Aska en förbannat rolig hund att köra agility med också. I somras gick vi från klarhet till klarhet (förutom det där jävla slalomet) och hon tog min handling så bra. Det kändes verkligen som att det kunde utvecklas till något väldigt bra och att jag kunde lära mig väldigt mycket. Lycka är ju dessutom att röra sig framåt och göra roliga saker som både hund och ägare mår bra av.

Vi får se hur det blir helt enkelt. Det känns i alla fall tryggt att Aska är i trygga händer på sjukvårdsbiten och att vi har fullt förtroende för behandlingen och personen som utför den. En bra veterinär/sjukgymnast/vad man nu har behov av är guld värt. Jag hade stort förtroende för veterinärerna vi hade kontakt med på Strömsholm i samband med Missys hälta.

En film från i maj, vi har lärt oss så mycket sen dess! Särskilt ett byta jag gör är ju helt tokigt och det har vi lärt oss i efterhand.

Nu vet jag lite mer om hur det kommer bli. Aska ska inte opereras, det är onödigt att operera för något som inte är ett problem, det kan istället skapa problem. Men får hon problem i framtiden kan det bli en operation, tiden får utvisa. Agilityn har jag valt att utesluta, det känns inte värt riskerna. Det känns förstås oerhört tråkigt och jag är nog lite ledsen över det. Vi kan alltså köra agility men det är ju en påfrestning och jag skulle aldrig förlåta mig själv om Aska gjorde illa sig på grund av något som jag medvetet utsatt henne för. Funderar på att eventuellt skaffa en till hund men samtidigt vet jag inte hur livet kommer se ut när jag gått ut skolan, jag kanske vill plugga en master utomlands och det känns lättare att ta med en hund istället för två till ett nytt land. Tiden får utvisa hur det blir helt enkelt. Vi blir kanske kvar i Sverige och Gävle men då kvarstår ju mitt snowboardintresse på vintrarna. Att få hundvakt till två hundar är betydligt svårare än en. Och i slutändan är det faktiskt fantastiska Aska jag vill köra agility med egentligen. En sak är i alla fall säker, blir det en till hund så blir det en till gårdshund, jag kan just nu inte tänka mig en roligare och mer praktiskt ras. De är perfekta i storleken, alerta, pigga, lättlärda och framförallt en helt underbar ras. Jag tror att de flesta som lever med gårdshundar har insett att det är en ganska så egen ras, de är lite speciella individer helt enkelt. Ibland känns de som en blandning mellan en hund och katt (jag som “hatar” katter)!

Jag kommer nog försöka börja med freestyle men just nu finns inte orken hos mig att driva på det mer. Hade tankar på att starta en träningsgrupp men jag orkar helt enkelt inte just nu.