Saker en kan göra istället för att plugga

Jag är inne på min sista kurs på högskolan, vilket känns både läskigt och spännande eller nej mest skitläskigt om jag ska vara helt ärlig. Jag sitter just nu och försöker komma igång med uppgiften som är examinerande i kursen jag läser just nu men det går trögt. Jag har fått en inspirationssväng i hundträningen igen, vi får se hur länge det håller i sig för den här gången. Som jag skrev i mitt förra inlägg blir jag paranoid och tycker mig se ett samband med att träningen ökar och att klådan ökar. Samtidigt har vi slutat med kortisontabletter också och kör bara en kur med spray nu så det ligger säkert mer i det. Samtidigt ligger vetskapen om att det finns dom som menar att ökat proteinintag kan öka klådan och gnager i mig. Men jag har provat sänka proteinintaget och ökat intaget av fett osv, som många säger man ska göra, utan resultat. Det känns skönt att vi ska till Djurakuten imorgon!

Under tiden fortsätter jag att kämpa med plugget men om jag ska vara ärlig sitter jag mest och tittar på gamla bilder och läser gamla inlägg här på bloggen. Och tränar med Aska, vi har tränat lite på fjärren nu i vinter. Vi har en lång väg kvar men förr sprang hon fram säkert en meter när jag bad henne ställa sig. Sen fick jag för mig att vi skulle börja med låsta framben och då kunde hon inte sätta sig och ha kvar benen på boken som hon stod på. Nu kan hon sätta sig, ställa sig och lägga sig men på klippet har hon istället låsta bakben. Det verkar nästan lättare för henne, samtidigt vet jag ju att jag belönar att hon rör frambenen men det är för att jag först ville att hon skulle förstå att framtassarna måste vara kvar på boken för att hon ska få belöning.

 

 

Allergi suger!

Aska har aldrig varit så dålig i sin allergi som hon varit den här vintern. Hon brukar vara mycket bättre under sommaren men under sommaren som var hade hon lika mycket problem som under förra vintern. Jag vet inte om det berodde på det kalla vädret eller vad det kan ha varit. Jag vet inte heller om det är vad som bidragit till att hon varit så dålig den här vintern. Ibland känns det som att hon blir dålig så fort vi kommer igång och tränar, jag vet int

e om jag är paranoid och tror det beror på att hon fått i sig godis ute eller om det faktiskt är så. Jag blir också nojig över att det beror på att hon får i sig för mycket  protein när hon får godis som belöning.

Vi ska till Djurakuten på onsdag, får se vad dom har att säga. Just nu känns det som att det inte finns så mycket vi kan göra förutom att härda ut. Jag funderar ärligt talat på om hennes vaccin har någon effekt alls..

Såhär ser hon ut på öron och tassar just nu :( Framtassarna är helt okej ändå men på vänstra örat har hon kliat bort jättemycket päls :(

img_0243.jpg img_0245.jpg img_0252.jpg img_0247.jpg img_0246.jpg img_0248.jpg img_0249.jpg

 

Korven

Korven, det är Askas nya namn. Sagt med en rejäl dos kärlek såklart för det är ju inte hennes fel att hon är en liten korv, eller var. Hon väger fortfarande lite för mycket men hon har i alla fall gått ned rejält! Anledningen till att hon blev tjock var för att hon fick väldigt fet mat, jag upplevde det som väldigt bra för klådan men inte så bra för resten av kroppen.. Hann tänka att “Oj nu börjar hon nog bli lite tjock?” Och så var hon helt plötsligt jättetjock! Många skulle nog säga att hon är i fint hull men av de här två bilderna så vet jag vad jag föredrar iaf!

 

Skärmavbild 2015-11-06 kl. 13.42.02

IMG_2634

Allt eller inget

Vissa saker kan vara så mycket allt eller inget för mig. Om jag snöar in mig på något då upptar det all min lediga tid, antingen tänker jag på det eller så gör jag det. Det är därför jag inte gör något annat än att åka snowboard på vintern, förra säsongen åkte jag tills det nästan inte ens var roligt längre för jag bara slog mig och det kändes som att jag inte utvecklades.  Ibland känner jag ärligt att kan jag inte vara snowboardproffs och leva mitt liv jorden runt i jakten på snö ja då kan jag lika gärna skita i det helt och hållet. Det är därför jag lagt av med ridningen. Kan jag inte ha häst och spendera varje vaken timme i stallet, ja då kan det lika gärna vara.

Hundträningen har aldrig varit så för mig, den har alltid varit på måfå, det är väl därför vi aldrig kommer komma särskilt högt i klasserna i det vi tävlar. Men sen började vi köra agility och allt var skitkul, ett tag. När jag läser mitt inlägg om att Aska inte “kan” köra agility mer så känns det så himla överdrivet men det var så det kändes då. Jag kan visst köra agility med Aska men jag väljer aktivt att inte göra det. Nu har vi börjat fokusera på lydnad och rallylydnad igen men det är svårt och tråkigt att träna med en sjuk hund. Som jag önskar att hon vore frisk, att hon inte skulle vara allergisk livet ut vad jag än gör. Just nu har hon ingen päls på större delen av öronen p.g.a klådan, vi har provat att ge henne lamm/får för att se om hon tål det men jag vet inte. Igår fick hon dessutom i sig en godis med okänt innehåll. “Men det var ju bara en liten bit!” Ja men innehöll den lilla biten kyckling så spelar det ingen roll hur liten den var hon kommer börja klia ändå.

Det går upp och ned men det känns som att varje gång vi kommer igång och tränar så börjar hon klia. Börjar allt mer fråga mig själv om det verkligen är värt det när Aska är ganska nöjd ändå. Men samtidigt ska hon leva ett liv i koppel, aldrig promenad med andra hundägare p.g.a risken att de tappar godis. Alltid under uppsikt för att hon inte ska äta något. Ja ni hör ju, det är orimligt. Nu ska vi i alla fall tävla rally igen, jag hoppas hon inte äter upp frestelsen.

Hurtta Basic

Mamma tipsade mig om att Granngården hade 70% på Hurtta-grejer. Jag har aldrig sett Hurttas basic sortiment förr men blev positivt överraskad. Serien består av väldigt fina naturnära färger. För Aska fick det bli ett gult täcke och en sele som går mot orange, allt för endast 218kr! Tycker hon påminner lite om en engelsk farbror när hon har det på sig haha!

Skärmavbild 2015-03-09 kl. 12.27.00Såhär glad är Aska över sitt nya täcke.

När drömmar går i kras

Det här inlägget påbörjade jag den 15/1, det som är markerat i fetstil är tillagt efter det.

Aska, älskade finaste, roligaste och världens bästa Aska. Men också den sjukaste gårdshunden i hela Sverige. I alla fall känns det som så ibland. Vi brukar skämta och säga att hon är ett måndagsexemplar. Inte nog att hon lämnar en del att önska mentalt även om hon är en underbar hund och jag älskar hela henne så finns det sidor som hon hade kunnat varit utan. Hade hon varit utan dessa sidor hade livet varit lite lättare. Även om vi numera lärt oss väldigt bra vad hon behöver och hon även lärt sig av den träning vi gjort så är det fortfarande något som påverkar våra liv tillsammans. Däremot så var vi fem hundar i vår lilla tvåa på nyår och Aska blev inte arg en endaste gång (förutom när Sandras Julie stoppade in huvudet i Askas bur när hon låg där och vilade. Men då var det berättigat). Hon gick självmant och la sig inne i sovrummet och i buren när hon ville vara ifred. Ni ska bara veta vilket enorm framsteg det är! För tre år sedan trodde jag aldrig att vi ens skulle ha kommit dit.

Men olycksfågeln och krossade drömmar då? Jo förutom den mentala biten som krävt mycket jobb så har hon ju även sin allergi. Utöver allergin så märkte vi för några veckor sedan att hon blivit ovillig att gå på promenader. Det kändes inte rätt för en hund på snart fyra år så vi bokade in en tid hos sjukgymnasten. Det är en lyx att få bo i en stad med en otroligt kompetent och intresserad sjukgymnast! Väl där så hittades inga större fel, hon var lite stel i ryggen men inga konstigheter. Däremot så upptäcktes det att hennes vänstra knäskål går att luxera helt och hållet när hon ligger ned?! Kan det vara vad som orsakar hennes problem? Vi vet inte riktigt och vi vet inte heller riktigt vart det här kommer sluta. Kanske måste hon opereras eller så kanske hon kan leva ett fullgott liv utan operation. Vi kommer såklart att göra det bästa för Aska men någonstans längs vägen har jag väl beslutat mig för att om det är så att det kommer innebära en skaderisk eller risk på något annat sätt för henne så kommer jag att sluta med agility. Det finns fortfarande massor av saker som vi kan göra som hon tycker är lika roligt. Spåra och simma toppar ju hennes lista över saker som är det bästa som kan hända. Simmet vet vi inte riktigt hur det blir med än.

Anledningen till att jag slutade med hästarna var ju givetvis för att Missy fick somna in men även för att jag är så förbannat trött på att ha skadade djur! Att gå i 1,5 år utan att veta om min häst skulle få leva eller inte tog knäcken på mig. När jag sedan fick veta att jo hon skulle kunna leva ett smärtfritt liv, ja några månader efter den lyckan får jag samtalet om att min häst brutit benet. Ett öppet benbrott, alla som haft med hästar att göra förstår ju hur det slutade.

Jag har fått världens bästa gårdshund (såklart) men tyvärr som jag sagt även den sjukaste känns det som. När det dyker upp en agilitykurs som verkar skoj tänker jag “Ja den vill jag gå med Aska!” sen kommer jag på att nej just ja, det kan jag inte. Inte nu i alla fall. Vi kanske inte alls måste sluta med agilityn eller så måste vi det. Och visst, det finns andra hundar jag kan köra med te.x har jag en viss australian sheperd som säkert blir en grym agilityhund till mitt förfogande. Jag kommer ju även ta den chansen men alla som har hund förstår ju att det är något speciellt att träna med sin hund. Inte nog med det så är Aska en förbannat rolig hund att köra agility med också. I somras gick vi från klarhet till klarhet (förutom det där jävla slalomet) och hon tog min handling så bra. Det kändes verkligen som att det kunde utvecklas till något väldigt bra och att jag kunde lära mig väldigt mycket. Lycka är ju dessutom att röra sig framåt och göra roliga saker som både hund och ägare mår bra av.

Vi får se hur det blir helt enkelt. Det känns i alla fall tryggt att Aska är i trygga händer på sjukvårdsbiten och att vi har fullt förtroende för behandlingen och personen som utför den. En bra veterinär/sjukgymnast/vad man nu har behov av är guld värt. Jag hade stort förtroende för veterinärerna vi hade kontakt med på Strömsholm i samband med Missys hälta.

En film från i maj, vi har lärt oss så mycket sen dess! Särskilt ett byta jag gör är ju helt tokigt och det har vi lärt oss i efterhand.

Nu vet jag lite mer om hur det kommer bli. Aska ska inte opereras, det är onödigt att operera för något som inte är ett problem, det kan istället skapa problem. Men får hon problem i framtiden kan det bli en operation, tiden får utvisa. Agilityn har jag valt att utesluta, det känns inte värt riskerna. Det känns förstås oerhört tråkigt och jag är nog lite ledsen över det. Vi kan alltså köra agility men det är ju en påfrestning och jag skulle aldrig förlåta mig själv om Aska gjorde illa sig på grund av något som jag medvetet utsatt henne för. Funderar på att eventuellt skaffa en till hund men samtidigt vet jag inte hur livet kommer se ut när jag gått ut skolan, jag kanske vill plugga en master utomlands och det känns lättare att ta med en hund istället för två till ett nytt land. Tiden får utvisa hur det blir helt enkelt. Vi blir kanske kvar i Sverige och Gävle men då kvarstår ju mitt snowboardintresse på vintrarna. Att få hundvakt till två hundar är betydligt svårare än en. Och i slutändan är det faktiskt fantastiska Aska jag vill köra agility med egentligen. En sak är i alla fall säker, blir det en till hund så blir det en till gårdshund, jag kan just nu inte tänka mig en roligare och mer praktiskt ras. De är perfekta i storleken, alerta, pigga, lättlärda och framförallt en helt underbar ras. Jag tror att de flesta som lever med gårdshundar har insett att det är en ganska så egen ras, de är lite speciella individer helt enkelt. Ibland känns de som en blandning mellan en hund och katt (jag som “hatar” katter)!

Jag kommer nog försöka börja med freestyle men just nu finns inte orken hos mig att driva på det mer. Hade tankar på att starta en träningsgrupp men jag orkar helt enkelt inte just nu. 

God Jul

aska jul

Protected: Konsten att inte råka kränka någon

This content is password protected. To view it please enter your password below:

Underbar helg!

kjol

Har haft en fantastik helg med underbara hundar och vänner. Just nu är jag ganska slut på intryck och känslor men jag har en 15-sidig eximinationsuppgift som ska vara färdig på fredag så det är bara att kämpa på! Skriver mer om helgen när skolan lugnat ned sig!

 

Hundsportens Flashmob!

Det händer i år igen! Ca 50 förare med tillhörande hundar går ihop och gör en flashmob i förmån till Hundsportens insamling i Musikhjälpen! Jag och Aska är så redo och taggade som man kan bli! I år ska vi dessutom göra den utanför buren med kamerorna riktade mot oss, häftigt!!! Förra året samlade Hundsporten in över 200 000 kr och våra flashmobs genererade i nästan 15000 kr. Det känns stort att ha varit med och bidragit till det. Årets insamling är i skrivandets stund uppe i 24,525kr! Det är en ökning med snart 20,000 kr sen igår!

kjolliten

Vart kan jag se detta kanske ni undrar? Här kommer dag, tid och plats! Älskar ni hundar kommer ni även älska detta!

 Uppsala: 13/12 utanför glasburen runt 13.30-ish!

Stockholms Hundmässa: 14/12 runt 17.40 i finalringen!

Båda uppvisningarna kommer även att streamas. Den i Uppsala kommer att streamas på SVT Play och den i Stockholm kommer förmodligen att streamas via SKK. Men flashmoben upplevs givetvis bäst på plats för den som har möjligheten!

Här och här hittar ni inläggen om förra årets flashar! Det var bland det roligaste och häftigaste jag och Aska gjort hittills. Jag tror att det kommer bli minst lika häftigt i år!