Hästarna

Vissa dagar är saknaden värre än andra, det bara kommer över en. Samtidigt känner jag tacksamhet som fick dela sex fantastiska år med denna underbara individ.

Idag är det ett år sedan min älskade vän gick bort, min andra hälft i djurvärlden. Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg om hur det känns idag. Men jag skippar nog det, jag kan bara konstatera att ja, jag saknar henne precis lika mycket nu som jag gjorde precis efter att det hänt. Skillnaden är att chocken har lagt sig och om något har saknaden blivit ännu större. Jag saknar henne med hela mitt sinne och väsen, det är en obeskrivlig känsla som jag inte haft förr. Det känns som att en del av mig är borta och det är väl även så det är. Jag har aldrig upplevt en sån förståelse från ett djur och ett sånt samspel som jag hade med Missy, hon bara visste. Det räckte med en liten kroppsrörelse från mig så förstod hon vad jag ville, älskade lilla häst du fattas mig.

Nu är det bestämt, måndagar blir stalldagar. Känns helt underbart, hästen är så mysig också. Mjuk och fin att rida, 4-åring så han kan inte så mycket än men hans ägare har gjort ett toppenjobb hitintills så han kommer säkert bli hur fin som helst! Ägaren är bra också, trevlig och vettig! De två gånger jag har haft uppehåll med hästarna så har jag varit mer eller mindre olycklig och känt att något saknats i mitt liv men jag har aldrig kunnat lagt ihop pusslet och förstått att det är hästarna först när jag börjat rida igen.

Känns som en bra grej att vara medryttare också för nu kommer jag hinna med både att rida och att lägga ned så mycket tid som jag vill på hundträning. Har en riktigt bra känsla inför det här!

Var ut och provred en häst idag, första gången jag red på riktigt efter att Missy somnat in, tror jag ia alla fall. Jag har varit lite tveksam till om jag orkar rida igen men jag satte ut en annons på blocket då jag började känna suget. Efter en tråkig händelse i fredags där jag blev anklagad för att ljuga och vara oseriös så tappade jag lusten litegran. Men hade bestämt med tjejen som ägde hästen jag red idag redan. Så jag åkte ut och provred och jag ångrar det verkligen inte. Det kändes underbart att vara uppe på hästryggen igen och hästen kändes verkligen trevlig att rida, mjuk och fin! Så nu ska jag ut på onsdag och prova igen och jag ser verkligen fram emot det. Hästar är lycka för mig, jag vet ärligt talat inte om jag någonsin kommer fungera som människa om jag måste leva helt utan dom.

Ibland kommer hon tillbaka till mig på nätterna. Ibland undrar jag om det någonsin kommer kännas okej? Det gör inte ont varje dag längre men ofta när jag är nere så vet jag vad det beror på. Jag saknar henne så det gör ont mitt alldeles egna sällsynta exemplar.

 

Tiden läker inte alla sår..

Sex månader har snart gått och visst det känns lite mer hanterbart nu. Men livet utan dig kommer nog aldrig kännas okej eller bra utan dig. Hur skulle det kunna göra det? Du fattas mig så otroligt mycket, jag kan fortfarande ibland inte förstå att du är borta för du är ju jämt med mig på sätt och vis. Jag är så otroligt glad att du valde just mig som din människa. Jag vet inte om jag någonsin kommer vara hästägare igen, jag trodde att jag inte visste vem jag var utan hästarna men det är ju dig jag inte vet vem jag är utan. Jag ser ingen poäng med att vara hästägare om jag inte får kalla mig för din människa. Som en väldigt klok och snäll stallkamrat en gång sa till mig: “Du är ju inte hästägare, du är ju Missyägare!” Vi pratade om att jag la ned så mycket tid och pengar på att få dig frisk, hon förstod precis varför. Och det är precis som hon sa, jag var inte hästägare jag var Missyägare. Det känns så himla orättvist att vår resa skulle sluta såhär efter allt vi gått igenom. Efter att jag fått veta att du skulle få vara kvar hos mig men där du är nu finns inga brutna ben. Älskade, älskade Missy du  fattas mig så fantastisk oerhört jävla mycket.

Miss Kiss 2001-2011

 

Precis såhär känns det:“När mörkrets sista trummor dånar ut överger & lämnar mig kvar jag blundar i en frusen tyst minut ett mycket sällsynt exemplar ljus – stanna kvar kom & var min vän ljusna mig igen, igen, igen”