Precis som rubriken säger så känner jag att det ibland är väldigt svårt att orka. Vi valde att kastrera Aska i början på maj 2013 pga hennes jobbiga löp. Hon blev låg och nedstämd i flera månader och det var inte roligt för ngn framförallt inte för henne. Hon ska ändå aldrig gå i avel pga hennes psyke och allergi.
En “biverkning” av kastrering är att tiken inte kan hålla tätt, dvs att den börjar “läcka” kiss. Självklart har detta nu hänt Aska. Självklart ska mitt älskade lilla måndags exemplar råka ut för det här. Det går att medicinera så det är ju inte helt hopplöst. Men samtidigt mer mediciner och det pga ngt vi utsatt henne för. Har så otroligt dåligt samvete! Varför skulle vi kastrera henne? Jag borde ju förstått att hon som är en så olycksfågel skulle råka ut för biverkningar.
Just nu känns allt bara skit och hopplöst men ska försöka få en tid hos veterinären så snart som möjligt så vi kan prata medicinering och eventuellt biverkningar. Hoppas dom inte är allt för allvarliga!