Annat

Jag har börjat rida igen, jag hade uppehåll i fem år efter att min häst Missy brutit benet i hagen. Det tog död på hästlusten ganska rejält kan jag säga. Men nu har jag börjat igen men jag har bytt gren och istället börjat rida islandshäst och det är en viss omställning från att vara van vid tre rena gångarter till att helt plötsligt ha en eller två till gångarter som kan blanda sig i. Det finns ju islandshästar som har väldigt välseparerade och tydliga gångarter såklart, det är bara inte dom jag rider just nu ;). Eller jo nu är jag orättvis en av de hästar jag är medryttare på har väldigt tydligt separerade gångarter och har en väldigt hög riddarehet även för mig som inte är van vid tölt osv. En annan av dom är en femgångare som mest grisepassar hela tiden.

Men eftersom att det är en ny gren så har jag börjat på ridskola igen, för första gången på typ 15 år(?). Det var ett misstag kan jag säga er. En av sex gånger har jag fått rida en trevlig häst, en gång har jag ridit en häst som jag fungerade helt okej med. De övriga fyra gångerna har jag ridit hästar jag inte alls trivts med varav samma häst tre gånger. Den här hästen STANNAR så fort du slutar driva, det finns inget eget go alls i henne. Man kan alltså inte skritta denna häst på långa tyglar för att skritta av henne utan att hela tiden aktivt jobba henne framåt. Antagligen tycker hon väl inte att det är roligt att gå runt på ridbanan så hon stannar väl hellre. Jag fick henne idag igen och jag kunde inte låta bli att känna att jag vill inte rida den här hästen. Men eftersom att jag är en mes så bet jag ihop, log och red på. Även fast jag egentligen bara villa ställa mig på mitten av ridbanan och säga att “nej det räcker nu, jag tänker inte rida mer.” Det värsta med det här är att jag blir arg på hästen. Att bli arg är ju en naturlig sak men jag tycker inte att man ska bli arg på djur och framförallt inte ta ut det på dom. Nu är jag en väldigt snäll ryttare, envis som synden och bestämd men generellt snäll och jag försöker vara rättvis mot djuret jag sitter på. Jag väljer mina fighter. Den här hästen får man gå på med spöt på i typ varannat steg för att hon ska gå fram. Jag får inte till någon tölt på henne för jag vet inte hur jag ska göra. Det slutar med att jag till slut är så ledsen och fursterad att jag blir arg på hästen och jag tycker verkligen inte att djur ska få ut för att jag har dåligt temperament. Kan jag inte hålla mina negativa känslor från ridningen, då har jag ingenting på hästen att göra. Det är min övertygelse om att en aldrig ska agera i affekt mot ett djur. Känner man att man är all-over the place känslomässigt, ja då sitter man av eller ger långa tyglar och bara skrittar. Det skulle jag gjort idag, jag var absolut inte dum på häststackaren, det är jag i min mening aldrig mot djur. Men jag blev arg och less på hästen och tänkte väl till och med “hästjävel”. Men det är så orättvist för hon har inte valt att ha mig på ryggen, hon har inte valt att gå runt på den där ridbanan just idag med en arg kvinna på sin rygg. Efter lektionen bestämde jag mig, jag ska ALDRIG mer rida. ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG mer. Nu har det gått en timme, nu har jag kommit till insikten att jag ska nog inte rida nå mer på ridskolan på flera veckor men jag kanske kommer rida andra hästar. Eller så slutar jag tills jag har möjlighet att ha egen häst. Om en vecka när min misstänka PMS har gått över, ja då kommer jag nog vara av en helt annan åsikt.

Vissa saker kan vara så mycket allt eller inget för mig. Om jag snöar in mig på något då upptar det all min lediga tid, antingen tänker jag på det eller så gör jag det. Det är därför jag inte gör något annat än att åka snowboard på vintern, förra säsongen åkte jag tills det nästan inte ens var roligt längre för jag bara slog mig och det kändes som att jag inte utvecklades.  Ibland känner jag ärligt att kan jag inte vara snowboardproffs och leva mitt liv jorden runt i jakten på snö ja då kan jag lika gärna skita i det helt och hållet. Det är därför jag lagt av med ridningen. Kan jag inte ha häst och spendera varje vaken timme i stallet, ja då kan det lika gärna vara.

Hundträningen har aldrig varit så för mig, den har alltid varit på måfå, det är väl därför vi aldrig kommer komma särskilt högt i klasserna i det vi tävlar. Men sen började vi köra agility och allt var skitkul, ett tag. När jag läser mitt inlägg om att Aska inte “kan” köra agility mer så känns det så himla överdrivet men det var så det kändes då. Jag kan visst köra agility med Aska men jag väljer aktivt att inte göra det. Nu har vi börjat fokusera på lydnad och rallylydnad igen men det är svårt och tråkigt att träna med en sjuk hund. Som jag önskar att hon vore frisk, att hon inte skulle vara allergisk livet ut vad jag än gör. Just nu har hon ingen päls på större delen av öronen p.g.a klådan, vi har provat att ge henne lamm/får för att se om hon tål det men jag vet inte. Igår fick hon dessutom i sig en godis med okänt innehåll. “Men det var ju bara en liten bit!” Ja men innehöll den lilla biten kyckling så spelar det ingen roll hur liten den var hon kommer börja klia ändå.

Det går upp och ned men det känns som att varje gång vi kommer igång och tränar så börjar hon klia. Börjar allt mer fråga mig själv om det verkligen är värt det när Aska är ganska nöjd ändå. Men samtidigt ska hon leva ett liv i koppel, aldrig promenad med andra hundägare p.g.a risken att de tappar godis. Alltid under uppsikt för att hon inte ska äta något. Ja ni hör ju, det är orimligt. Nu ska vi i alla fall tävla rally igen, jag hoppas hon inte äter upp frestelsen.

Häromi kontaktade mig och undrade om jag ville skriva några rader om hur jag motionerar Aska. Det gör jag gärna!

Personligen har jag sedan vi skaffade hund blivit väldigt ovillig att gå långa sträckor då jag inte kan ta med mig Aska. Jag menar absolut inte att jag tar bilen överallt. Men jag kan inte låta bli att känna att det är bortkastad tid att promenera längre sträckor utan henne. Dessutom är ju en promenad med Aska som sällskap alltid trevligare än en promenad utan henne! Jag tror nog att en del hundägare känner igen sig i det tänket?

Både jag och husse är noga med att Aska ska få ordentligt med motion. Bland annat så åker vi till hundsimmet en gång i veckan, det är något som Aska verkligen älskar! Men jag vill som ni kanske förstått väldigt gärna kombinera min motion med Askas motion. Jag kan ju givetvis inte ta med henne till gymmet men vi kan löpträna tillsammans! Aska tycker tyvärr att det är ganska trist att springa så just nu jobbar vi med att försöka få upp motivationen. Jag tar gärna emot tips hur vi ska lyckas få Aska att tycka att springa faktiskt är roligt!

Vill ni ha tips på olika sätt att aktivera sin hund så kan ni läsa inlägget om motion på häromis blogg.

Ja Aska hade ingen urinvägsinfektion vilket gör att det är inkontinens. Nu har hon dock inte läckt på flera nätter så vi har bestämt oss för att avvakta med medicinering. Är det så att det händer någon/några gånger per år så kan vi leva med det utan att medicinera. Det känns som ett bättre alternativ än att hon ska få ännu en medicin livet ut!

Ikväll är det agilitykurs, sista tillfället vilket känns jättetrist!

Här kommer en till GoPro-film, den här gången är det Aska som badar med en GoPro fasttejpad på sin flytväst. Blir en ganska skön vinkel tycker jag, bortsett från att allt ser superspeedat ut p.g.a kameran svänger fram och tillbaka i kombination med att Aska simmar snabbt. Jag tycker att jag får känslan av att se saker och ting ur Askas perspektiv med den här vinkeln! Det är min lillebror som köpt kameran inför snowboardsäsongen 14/15, jag vill också ha en! Dels inför snowboardsäsongen men även för att göra roliga filmer med Aska. Tur jag får låna Niclas kamera!

Annars då? Ja jag hann inte blogga så mycket förra veckan, som ni kanske märkte. Jag var upptagen med att skriva terminens sista hemtenta som jag skickade in i torsdags (3 dagar tidig! Så stolt). Nationaldagen firades genom en tidig agilityträning med Tina, när vi tränat klart åkte vi till Arken Zoo. Tina skulle ha hundmat och jag skulle ha hundgodis. Fick tips om att köpa Orijens kattgodis, väldigt behändigt format! Efter Arken Zoo styrde vi bilarna hem mot Tina, det var dags för att Aska att träna på att inte jaga barn. Hon skötte sig över förväntan! Hon var hur duktig som helst trots att barnen sparkade fotboll, skrattade, körde agility och brottades så kunde jag bryta henne varje gång hon ville jaga dom! Jag tyckte det var jätteskönt men grabbarna hade nog tyckt att det varit roligt att bli lite jagade av en gårdshund 😉

Det var så värt att få möjlighet att träna med huntränade (hundvanabarn) barn ;). Jag behöver liksom inte oroa mig för att Aska skulle skrämma dem och de var helt med på premisserna att de skulle stanna om Aska började springa efter dom. Både barn och hund var med andra ord jätteduktiga!

Hängde med en svart dvärgschnauzer igår kom givetvis att tänka på Signe, fy fan vad jag saknar henne. Underbara knäppa lilla Signe. Den här hunden var inte alls så lik Signe egentligen men det är den första svarta dvärgschnauzer jag träffat sen Signe fick somna in. I själva verket var den här hunden mer lik Doris i sitt sätt, det var nämligen Doris barnbarn! Ibland kommer den dock bara över en, saknaden efter en henne, hon den där limited edition som vi kallade för Signe.