Ett år

Idag är det ett år sedan min älskade vän gick bort, min andra hälft i djurvärlden. Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg om hur det känns idag. Men jag skippar nog det, jag kan bara konstatera att ja, jag saknar henne precis lika mycket nu som jag gjorde precis efter att det hänt. Skillnaden är att chocken har lagt sig och om något har saknaden blivit ännu större. Jag saknar henne med hela mitt sinne och väsen, det är en obeskrivlig känsla som jag inte haft förr. Det känns som att en del av mig är borta och det är väl även så det är. Jag har aldrig upplevt en sån förståelse från ett djur och ett sånt samspel som jag hade med Missy, hon bara visste. Det räckte med en liten kroppsrörelse från mig så förstod hon vad jag ville, älskade lilla häst du fattas mig.