Lydnadsträning

Helgen har gått lite i lydnadsträningenstecken, i lördags mötte jag och Linnéa upp Jenny & Axa på Gunderhäggs parkering och tränade. Tränade på lite apportering med Aska b.l.a förstår inte att det ska vara så svårt att få henne att gripa och bära saker när jag ber om det. Hemma tar hon spontant upp saker i munnen och bär titt som tätt. Har beodrat husse att vi alltid ska berömma och ge henne massa positiv uppmärksamhet varje gång hon bär, oavsett vad det är. Är det en olämplig grej får vi se till att byta mot en lämpligare grej helt enkelt.

I söndags mötte jag & syrran upp Jenny & Axa, Anna & Grym samt en ur en av Annas andra tävlingslydnadsgrupper (som hade världens finaste jaktlabbe!) på Mios parkering i Valbo. Igår var jag mest med och var “publik” haha. Blev lite träning på usprungspositionen, lite apportering och passade även på att ta hjälp  till tandvisningen av dom två nya som Aska aldrig träffat förr. Det gick faktiskt väldigt bra, hon reste sig upp ett antal ggr när dom kom och ställde sig bredvid oss men det var för att kolla vad det var för person, alltså av ren nyfikenhet och inte av obehag som det varit tidigare. För mig är det ett enormt framsteg! Till slut kunde hon sitta vid min sida och ägaren till jaktlabben kunde sätta sig ned på huk bredvid Aska och hon höll fortfarande kontakt med mig. Det krävdes några försök men till slut så! Är så glad över att det verkligen går framåt med tandvisningen, har varit orolig för den men tror inte att det kommer bli något problem om vi fortsätter träna som vi gör!

Nu ska vi snart iväg till skogen för lite gårdshundsbus med Askas bästa gårdiskompis!

1 kommentar

  1. Låter som en härlig helg! 😀

    Rut backade också när vi började träna tandvisningen, så jag gjorde det till ett moment och döpte det till visa. Efter det har det inte varit några som helst problem 🙂
    Kanel har varit jätte svår med apporten, mycket har jag tänkt och klurat innan det funkade.
    Jag lade ut apporten och klickade för minsta intresse och ökade upp “kravet” successivt tills hon till sist tog den i munnen (titta, ett steg emot, nosa, greppa osv osv)
    Först när det satt (gick bort och tog den direkt) tränade jag in det i momentet med att gripa den från mina händer (framifrån, inte vid sidan). Var försiktig med att lägga in vänta eller nej om hon tar den innan du egentligen hade tänkt. Är hon känslig (som Kanel) “vågar” hon kanske inte ta den igen.
    Du kanske redan gör så här, om inte kan jag rekommendera det. Undrar du något om det jag skrivit så hojta 🙂
    Ha en skön tur i skogen med hundarna!

Leave a Reply