Igår starade fortsättningskursen i tävlingslydnad, fick några väldigt bra tips om hur jag ska få till foten med Aska. Tur att man har en påhittig instruktör som ser lösningarna istället för problemen. För har man en hund på ca 30 cm så är jag faktiskt övertygad om att fotgåendet är svårare att få till än om man har en större hund. Svårare men långt ifrån omöjligt! Lydnad är verkligen roligt och jag tror jag vill tävla så småning om men jag känner att jag vill ha det som ett roligt mål inte att det ska kännas som ett moment som stressar och pressar då kan jag lika gärna låta bli. Det ska vara roligt för både mig och Aska att träna!
Fick öven ett väldigt bra och enkelt förslag som lösning på ett för oss väldigt stort problem. Ska testa det, tror ju verkligen att det kan fungera men lösningen kändes så enkelt till ett problem som vi upplevt som så stort. Nu säger jag inte att det var en dålig lösning, tvärtom den var jättebra men det tog ett tag för mig att kanske inse att det borde ju faktiskt fungera, det behöver inte vara svårare än så. Så nu ska vi prova den innan vi tar hjälp av någon problemhundsutredare som jag först tänkt mig. Det är ju bra att få andras perspektiv på saker, andra som kanske inte är mitt uppe i det jobbiga och inte har någon relation till hunden och problem och på så vis bara kan se en bra lösning istället för att fokusera på allt det jobbiga och negativa känslorna som problemet gett upphov till.
Lydnad är jätteroligt tycker jag. Känner väl igen fotgående problematiken. Tipsar lite, oavsett om du vil ha tips el ej *ler* för jag tycker det är så skoj om det går bra i träningen för alla som pysslar med hundar.
Jo, liten hund = fot långt fram för att kunna se sin förare. Tips : jobba med tätt åtsittande jacka så hon inte har ett stort “paraply” över sig 😀
Jag accepterade till sist att Rut låg lite för långt fram, eftersom hon hade en sån otroligt fin kontakt. Strävade istället över att den biten skulle vara konstant och inte fladdrig.
Ja, det var allt från coachen för i kväll 😉