Ett mycket sällsynt exemplar

Jag börjar känna och tro att vår resa ska ta slut nu. Jag vill inte att det ska vara så för jag älskar dig så otroligt mycket. Men jag tror att jag måste inse att du inte kommer bli bra, hur mycket jag än vill ha dig kvar hos mig. Hur svårt det än är att tänka sig ett liv där inte du finns. Men vad är ett liv där du ska ha ont? Inget liv alls. Vi fick en sista lösning, ett sista försök, igen.. Men jag tror inte att det kommer att fungera, det känns som att jag vet att det inte kommer fungera. Du var bara min på lånad tid. Jag vet inte ens om jag vill ge det ett sista försök, det är det värsta av allt. Det känns som att jag redan gjort allt och att det här bara är ett sista försök att lura mig själv, att blunda från sanningen. För sanningen gör för ont, sanningen är mer än vad jag klarar av eller ens kan tänka mig. Hur ska jag kunna se dig i ögonen och veta att jag tagit beslutet att du inte ska leva längre? Älskade älskade du, älskade kära vän, utan dig vet jag inte hur livet kommer att se ut. Hur klarar man något sånt här?

När mörkrets sista trummor dånar ut
Överger & lämnar mig kvar
Jag blundar I en frusen tyst minut
Ett mycket sällsynt exemplar