Finns inga ord

Jag finner verkligen inga ord för att beskriva hur mycket jag älskar den här hästen och hur mycket hon betyder för mig. Det känns verkligen som att vi är på samma våglängd. Det känns på sätt och vis som att det var menat att det skulle vara vi.

Hade en underbar mysstund i stallet idag. Älskar verkligen när jag är där själv. Brukar alltid ha henne helt lös i gången när jag är där själv, vet inte varför men det känns mysigt på något sätt. Idag blev det en lång klistund. Känner dock nu i axlarna att det inte var så bra för dom. Ska försöka få tid hos sjukgymnasten snart. Är så fruktansvärt trött på att gå omkring och ha i stort sett konstant ont i kroppen.

“Det när något med utsidan hos en häst som är bra för insidan hos en människa.”

Snart 5 år hittills, jag hoppas det blir många fler! Även om hon kanske aldrig kommer kunna hålla för annat än lättare promenadridning igen så hoppas jag att hon kan få bli bra. Jag kan inte skiljas från henne än. Jag skulle bli smått galen som människa om hon försvann, min älskade lilla häst.

2 kommentarer

  1. sv; okej =P
    Det är handen som är farlig i sig inte bettet!

  2. Så härliga bilder:)

Leave a Reply