Hon finns i mina tankar jämt. Hon fattas mig nå så enormt. Livet är inte detsamma utan min älskade lilla häst. I nästan sex år gick vi sida vi sida men nu är jag ensam kvar.
Så fort jag inte gör något som kräver att jag fokuserar helt på det jag gör så tänker jag på Missy. Det går inte en dag utan att hon finns i mina tankar. Jag vet folk som tagit bort sina djur och sagt att dom var ledsna i två dagar. Så är det inte för mig, jag älskar mina djur. Och jag har gått igenom så mycket för och med Missy. Att jag skulle sluta sakna och sörja henne på två dagar är bara absurt. Någon man känt i sex år som försvinner på 40 minuter hur ska man kunna sluta sörja det på två dagar?
Missy finns alltid i mina tankar, hon finns alltid där i bakhuvudet. Och hon fattas mig och det gör fortfarande fruktansvärt ont. Och det kommer göra ont ett bra tag framöver. Men jag är i samtidigt glad att Missy valde mig och för allt hon gav mig. Hon var verkligen en fantastisk häst.
Ush! Gumman jag lider med dig! Även jag fällde en tår när jag fick veta! Underbara fina Missy! Och saknader går aldrig över , man kan ersätta dom fysiskt med nya familjemedlemmar men längst inne finns de kvar, saknade och älskade.
Kram på dig!