Vi packade bilen för att ge oss av från Gävle klockan 05.00, riktigt så blev det ju inte. Som alltid när fler av medlemmarna i familjen Stjernstedt ska ut på äventyr var det någon av oss som drabbats av tidsoptimism. Men vad gör väl det, iväg kom vi i alla fall och endast ca 20-30 minuter försenad. Själv kände jag mig nöjd över att jag lyckats förbereda allt som jag planerat. Jag hade köpt mig en väldigt fin och vad jag trodde var en bra Lundhags väska, kängorna var smorda, byxorna impregnerade och grönlandsvaxade. Jag hade dessutom lyckats packa väskan så den inte kändes baktung, framtung, sidotung eller tung på något annat sätt. Detta faktum gjorde mig oerhört nöjd då jag vet hur jobbigt det kan vara att vandra i flera timmar med packning som inte känns bra.
Tre av syskonen Stjernstedt shopar loss på XXL i Uppsala. Där jag & Linnéa råkade få med oss en hundleksak i form av en uggla för 89kr(!!) prislappen sa 29kr. Så går det när man litar på att alla varor ligger inne för rätt pris.
Jag var så redo man kan vara för en vandring till fjälls helt enkelt. Det dröjde inte länge innan i alla fall jag slocknade i bilen men inte innan vi sett till att föraren tog vägen via Bollnäs och inte Hudiksvall. Sånt är nämligen viktigt! Man ska ta den väg vi alltid tagit till Funäsfjällen och omkringliggande områden. Helst ska vägen egentligen gå igenom Sveg.
Gps:en ledde oss in på småvägar, genvägar eller senvägar var den stora frågan i bilen.
Det finaste man har sätter man på bordet!
Väl framme vid Ljungdalen och kläppens parkering råkade vi ut för ett åskväder, mindre kul med en åskrädd hund. När åskan till slut lagt sig var det dags att ge sig av. Vi fick snabbt stanna för att börja plocka av oss kläder. Vi hade klätt oss för regn, istället fick vi solsken. Efter lite irritation på min väska som trots allt visade sig bli extremt baktung så kom jag och Linnéa ikapp vår mamma och CJ. CJ löste problemet genom att dra i en rem på min väska så glad i hågen gick vi vidare med en väska som var varken baktung eller framtung. Ganska snart kom vi fram till en sjö som Aska fick ta sig ett litet dopp i. Vi gick några timmar till i solsken innan vi pausade, då kom regnet.
Målet i sikte där bakom trädtopparna.
Vi traskade på och höll humöret gott med bland annat sång och den godaste Flapjacken jag någonsin ätit. Desperationen var nära ett tag då det kändes som att fjällstationen aldrig kom inom sikte. “Vi nästa krön tror jag den kommer” sa jag till Linnéa säkert 10 gånger innan den till slut faktiskt dök upp vid nästa krön!
Aska tar sig över ett av många vad under resans gång
Aska med Helags i bakgrunden.
Vandringen upp tog oss ungefär 5 timmar med några raster och vi var framme vid fjällstationen vid 17-tiden. Lagom för att hinna duscha och byta om innan middagen väntade. Ganska trötta och nöjda gick vi till sängs runt klockan 20.00 men inte innan jag och Aska hann avnjuta en underbar kvällspromenad vi foten av Helags. Målet för nästa etapp i resan.
