Det här med ridning

Jag har börjat rida igen, jag hade uppehåll i fem år efter att min häst Missy brutit benet i hagen. Det tog död på hästlusten ganska rejält kan jag säga. Men nu har jag börjat igen men jag har bytt gren och istället börjat rida islandshäst och det är en viss omställning från att vara van vid tre rena gångarter till att helt plötsligt ha en eller två till gångarter som kan blanda sig i. Det finns ju islandshästar som har väldigt välseparerade och tydliga gångarter såklart, det är bara inte dom jag rider just nu ;). Eller jo nu är jag orättvis en av de hästar jag är medryttare på har väldigt tydligt separerade gångarter och har en väldigt hög riddarehet även för mig som inte är van vid tölt osv. En annan av dom är en femgångare som mest grisepassar hela tiden.

Men eftersom att det är en ny gren så har jag börjat på ridskola igen, för första gången på typ 15 år(?). Det var ett misstag kan jag säga er. En av sex gånger har jag fått rida en trevlig häst, en gång har jag ridit en häst som jag fungerade helt okej med. De övriga fyra gångerna har jag ridit hästar jag inte alls trivts med varav samma häst tre gånger. Den här hästen STANNAR så fort du slutar driva, det finns inget eget go alls i henne. Man kan alltså inte skritta denna häst på långa tyglar för att skritta av henne utan att hela tiden aktivt jobba henne framåt. Antagligen tycker hon väl inte att det är roligt att gå runt på ridbanan så hon stannar väl hellre. Jag fick henne idag igen och jag kunde inte låta bli att känna att jag vill inte rida den här hästen. Men eftersom att jag är en mes så bet jag ihop, log och red på. Även fast jag egentligen bara villa ställa mig på mitten av ridbanan och säga att “nej det räcker nu, jag tänker inte rida mer.” Det värsta med det här är att jag blir arg på hästen. Att bli arg är ju en naturlig sak men jag tycker inte att man ska bli arg på djur och framförallt inte ta ut det på dom. Nu är jag en väldigt snäll ryttare, envis som synden och bestämd men generellt snäll och jag försöker vara rättvis mot djuret jag sitter på. Jag väljer mina fighter. Den här hästen får man gå på med spöt på i typ varannat steg för att hon ska gå fram. Jag får inte till någon tölt på henne för jag vet inte hur jag ska göra. Det slutar med att jag till slut är så ledsen och fursterad att jag blir arg på hästen och jag tycker verkligen inte att djur ska få ut för att jag har dåligt temperament. Kan jag inte hålla mina negativa känslor från ridningen, då har jag ingenting på hästen att göra. Det är min övertygelse om att en aldrig ska agera i affekt mot ett djur. Känner man att man är all-over the place känslomässigt, ja då sitter man av eller ger långa tyglar och bara skrittar. Det skulle jag gjort idag, jag var absolut inte dum på häststackaren, det är jag i min mening aldrig mot djur. Men jag blev arg och less på hästen och tänkte väl till och med “hästjävel”. Men det är så orättvist för hon har inte valt att ha mig på ryggen, hon har inte valt att gå runt på den där ridbanan just idag med en arg kvinna på sin rygg. Efter lektionen bestämde jag mig, jag ska ALDRIG mer rida. ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG mer. Nu har det gått en timme, nu har jag kommit till insikten att jag ska nog inte rida nå mer på ridskolan på flera veckor men jag kanske kommer rida andra hästar. Eller så slutar jag tills jag har möjlighet att ha egen häst. Om en vecka när min misstänka PMS har gått över, ja då kommer jag nog vara av en helt annan åsikt.

 

 

Såhär vill jag känna när jag sitter på en häst. Första gången jag satt på Missy på typ ett p.g.a en hälta som visade sig väldigt svårutredd.
Såhär vill jag känna när jag sitter på en häst. Första gången jag satt på Missy på typ ett p.g.a en hälta som visade sig väldigt svårutredd.

2 kommentarer

  1. Bara en fråga lever Aska fortfarande eftersom du inte uppdaterat din blogg sedan slutet av 2016?

    1. Ja hon lever fortfarande! <3 Bloggandet har bara tyvärr runnit ut litegrann i sanden de senaste åren. Men hon är alive and well 🙂

Leave a Reply to Elin Cancel reply