Allt eller inget

Vissa saker kan vara så mycket allt eller inget för mig. Om jag snöar in mig på något då upptar det all min lediga tid, antingen tänker jag på det eller så gör jag det. Det är därför jag inte gör något annat än att åka snowboard på vintern, förra säsongen åkte jag tills det nästan inte ens var roligt längre för jag bara slog mig och det kändes som att jag inte utvecklades.  Ibland känner jag ärligt att kan jag inte vara snowboardproffs och leva mitt liv jorden runt i jakten på snö ja då kan jag lika gärna skita i det helt och hållet. Det är därför jag lagt av med ridningen. Kan jag inte ha häst och spendera varje vaken timme i stallet, ja då kan det lika gärna vara.

Hundträningen har aldrig varit så för mig, den har alltid varit på måfå, det är väl därför vi aldrig kommer komma särskilt högt i klasserna i det vi tävlar. Men sen började vi köra agility och allt var skitkul, ett tag. När jag läser mitt inlägg om att Aska inte “kan” köra agility mer så känns det så himla överdrivet men det var så det kändes då. Jag kan visst köra agility med Aska men jag väljer aktivt att inte göra det. Nu har vi börjat fokusera på lydnad och rallylydnad igen men det är svårt och tråkigt att träna med en sjuk hund. Som jag önskar att hon vore frisk, att hon inte skulle vara allergisk livet ut vad jag än gör. Just nu har hon ingen päls på större delen av öronen p.g.a klådan, vi har provat att ge henne lamm/får för att se om hon tål det men jag vet inte. Igår fick hon dessutom i sig en godis med okänt innehåll. “Men det var ju bara en liten bit!” Ja men innehöll den lilla biten kyckling så spelar det ingen roll hur liten den var hon kommer börja klia ändå.

Det går upp och ned men det känns som att varje gång vi kommer igång och tränar så börjar hon klia. Börjar allt mer fråga mig själv om det verkligen är värt det när Aska är ganska nöjd ändå. Men samtidigt ska hon leva ett liv i koppel, aldrig promenad med andra hundägare p.g.a risken att de tappar godis. Alltid under uppsikt för att hon inte ska äta något. Ja ni hör ju, det är orimligt. Nu ska vi i alla fall tävla rally igen, jag hoppas hon inte äter upp frestelsen.

Leave a Reply