Pepp!

På onsdag ska jag äntligen åka till Stockholm igen! Har inte varit där sen slutet av förra året så det är verkligen på tiden! Ska dock bara dit en kortis. Vi ska se The Sounds och förband är The Limousines, helt underbart med andra ord! Två av mina favoritband på samma spelning kan det bli bättre?

Råkade visst boka in kent-biljetter i GBG när dom spelar i både Stockholm och Uppsala, så det kan gå. Får se om jag kanske går på någon av de spelningarna också. Ska ju se dom två ggr i sommar redan men kent kan man inte se för många gånger 😉

Såhär låter The Limousines för er som inte hört dom.

 

Jag äter inte kött..

..och det är tydligen jävligt jobbigt för andra. Jag kan ärligt talat inte förstå hur folk kan bli så provocerade av det. Jag försöker inte övertala någon annan att sluta äta kött. Men om folk frågar varför jag inte äter kött så säger jag såklart sanningen och sanningen är att jag inte vill stödja den vidriga köttindustrin mer än jag behöver. För mig är det enkelt att avstå kött, jag vill helt enkelt inte att djur ska lida för att jag ska kunna äta gott. Särskilt inte när jag kan äta precis lika gott och till och med godare utan kött! Jag förväntar mig inte att andra ska äta vegetariskt för min skull.

Sen förstår jag inte riktigt vad uppfattningen om att alla maträtter måste innehålla kött annars blir man inte mätt kommer ifrån? Jag blir mätt varje gång vi äter, utan en endaste köttbit. Och jag får i mig all protein och andra saker jag behöver. För mig var det ett enkelt val när jag väl bestämde mig, jag har faktiskt aldrig varit så förtjust i kött. Jag kommer ihåg när jag var liten och vi fick makaroner och köttfärssås, jag petad bort köttfärsen och åt bara makaronerna och såsen för jag tyckte köttfärsen var äcklig..

Men att inte äta kött är ju ett val som jag gjort för min skulle efter mina etiska värderingar. Att det sedan kan bli jobbigt för andra, ja vad ska jag göra åt det? Jag kan ju inte äta kött bara för att det skulle kännas mer bekvämt för somliga. Lika lite som somliga kan sluta äta kött för att det känns mer bekvämt för mig. Jag har gjort mitt val för min skulle och tänker inte ändra på det eller tumma på det för någon annans skull.

Lydnadsträning

Helgen har gått lite i lydnadsträningenstecken, i lördags mötte jag och Linnéa upp Jenny & Axa på Gunderhäggs parkering och tränade. Tränade på lite apportering med Aska b.l.a förstår inte att det ska vara så svårt att få henne att gripa och bära saker när jag ber om det. Hemma tar hon spontant upp saker i munnen och bär titt som tätt. Har beodrat husse att vi alltid ska berömma och ge henne massa positiv uppmärksamhet varje gång hon bär, oavsett vad det är. Är det en olämplig grej får vi se till att byta mot en lämpligare grej helt enkelt.

I söndags mötte jag & syrran upp Jenny & Axa, Anna & Grym samt en ur en av Annas andra tävlingslydnadsgrupper (som hade världens finaste jaktlabbe!) på Mios parkering i Valbo. Igår var jag mest med och var “publik” haha. Blev lite träning på usprungspositionen, lite apportering och passade även på att ta hjälp  till tandvisningen av dom två nya som Aska aldrig träffat förr. Det gick faktiskt väldigt bra, hon reste sig upp ett antal ggr när dom kom och ställde sig bredvid oss men det var för att kolla vad det var för person, alltså av ren nyfikenhet och inte av obehag som det varit tidigare. För mig är det ett enormt framsteg! Till slut kunde hon sitta vid min sida och ägaren till jaktlabben kunde sätta sig ned på huk bredvid Aska och hon höll fortfarande kontakt med mig. Det krävdes några försök men till slut så! Är så glad över att det verkligen går framåt med tandvisningen, har varit orolig för den men tror inte att det kommer bli något problem om vi fortsätter träna som vi gör!

Nu ska vi snart iväg till skogen för lite gårdshundsbus med Askas bästa gårdiskompis!

Ett sällsynt exemplar

Sex månader har snart gått och visst det känns lite mer hanterbart nu. Men livet utan dig kommer nog aldrig kännas okej eller bra utan dig. Hur skulle det kunna göra det? Du fattas mig så otroligt mycket, jag kan fortfarande ibland inte förstå att du är borta för du är ju jämt med mig på sätt och vis. Jag är så otroligt glad att du valde just mig som din människa. Jag vet inte om jag någonsin kommer vara hästägare igen, jag trodde att jag inte visste vem jag var utan hästarna men det är ju dig jag inte vet vem jag är utan. Jag ser ingen poäng med att vara hästägare om jag inte får kalla mig för din människa. Som en väldigt klok och snäll stallkamrat en gång sa till mig: “Du är ju inte hästägare, du är ju Missyägare!” Vi pratade om att jag la ned så mycket tid och pengar på att få dig frisk, hon förstod precis varför. Och det är precis som hon sa, jag var inte hästägare jag var Missyägare. Det känns så himla orättvist att vår resa skulle sluta såhär efter allt vi gått igenom. Efter att jag fått veta att du skulle få vara kvar hos mig men där du är nu finns inga brutna ben. Älskade, älskade Missy du  fattas mig så fantastisk oerhört jävla mycket.

Miss Kiss 2001-2011


 

Föreläsning Kenth Svartberg

Jag var på en så himla bra föreläsning med Kent Svartberg igår. Inte nog med att han var en väldigt bra föreläsare, han tog upp bra och intressanta saker. Föreläsningen byggde på hans bok “Bra relation” skulle jag nog vilja säga. Som sagt den var väldigt bra och intressant.