Här händer det inte mycket just nu, har inte riktigt tid att uppdatera. Skolan tar alldeles för mycket, går verkligen på 200% just nu! Har tre stycken tentor i december två omtentor och en ordinarie, tufft kan jag lova. För övrigt tog vi fram julpyntet i söndags, vi var ned i källan och hämtade det och där nere står alla saker jag valde att spara, alla Missys grejer. I söndags kunde jag nästan känna att jag ångrade att jag spart det, det gjorde så jävla ont att se. Jag har verkligen inte bearbetat det som hände ordentligt kan jag känna. Jag har bara gömt mig och försöka komma undan det.
I söndags när vi skulle sova var jag återigen tillbaka till dagen det hände, den brukar spelas upp i mitt huvud ibland när jag ska sova. Det är sjukt jobbigt för jag vill inte tänka på det, vill inte minnas. Missy vill jag minnas, henne glömmer jag aldrig men jag vill inte minnas när jag fick höra att min älskade vän brytit benet, vill inte minnas känslan när jag insåg att jag måste ta beslutet att hon skulle få somna in, känslan när vi inte fick tag på någon veterinär. Vill inte minnas nått av det.
Month: November 2011
Favoritband
Ett av mina absoluta favoritband The Gaslight Anthem, jag har verkligen spelat dom massvis sen Ola först tipsade mig om dom 2009. Dom är helt underbara enligt mig, att sångaren Brian Fallon råkar vara sjukt snygg och dessutom har väldigt roliga mellansnack är bara ett plus 😉
Här är min favoritlåt från senaste skivan, eller en av dom iaf.
Stallet
Att vara i stallet igen känns underbart och jag har till och med börja känna att någon dag blir det nog en häst igen. Men samtidigt så undviker jag att kolla på bilden på Missy som hänger upp där dom hängt upp alla hästar som stått i stallet. Just där i stallet så nära där allt hände, där klarar jag inte av att se en bild på henne utan att bryta ihop. Men hemma ser jag henne varje dag, där står en stor förstoring av bilden här under som jag fick av min syster.
Hund-helg!
Oj vilken hundhelg det har varit! Helt underbart! Planen var egentligen att jag skulle åkt och hälsa på min kära vän Lojs i Uppsala men hade lite glömt bort tävlingslydnadskursen när vi bestämde det. Fick tyvärr ställa in =/ Men ägnade då istället helgen åt massa hundaktiviteter! I lördags var det spår som gällde, Aska gick helt fantastiskt bra på sitt spår! Hon har nog aldrig gått så bra förr och jag är fortfarande lycklig över att hon var så duktig! Hon fick ett cirka 350 m (tror jag) långt spår. Och hon tog det klockrent och löste alla problem själv! Spårade med lina för första gången då, nu när vi går lite längre spår finns det ju faktiskt en mening med att ha lina. Men i början när vi la spår ca 70m rakt in i skogen så var den mer i vägen. Spår är verkligen så himla kul och något som är ännu roligare är att mamma börjat spåra med Signe & Doris familjens dvärgschnauzrar på 11 resp 10 år (snart 12 och 11 år!!). Dom båda tanterna ÄLSKAR det! Åh vad kul dom tycker att det är! Doris är jättetaggad varje gång hon förstår att det är spår på gång. Har aldrig sett henne så uppe i varv inför en aktivitet. Och dom är duktiga också vill jag lova, både mamma och hundarna. Så himla kul att se!
Nåväl det var lördagen det, Linnéa, C-J och Disa var ju såklart också med då. På söndagen provade vi på viltspår. Eller ja vi hade inget blod, det blev en liten miss där. C-J hade ringt till Arken Zoo för att höra om dom hade blodpulver och det fick han veta att dom hade. Så vi åkte dit men det visade sig att det hon trodde han frågat om var blodstoppare.. Och blodpulver hade dom inte. Så vi åkte till Sandviken och köpte fryst blod men det var ju ja fryst så det gick ju inte att spåra med. Men vi gjorde så att vi helt enkelt bara drog klöven i spåret istället och för Askas del var nog det bra. Hon tyckte faktiskt att det var lite läskigt med viltlukten och klöven i slutet var också lite läskig om än intressant. Sen var det ju en älgklöv också så den var nog lite stor. Klöven som Disa fick i sitt spår vägde nog lika mkt som Aska.. Disa tog såklart sitt viltspår klockrent, hon är ju för grym den hunden! Så himla kul att se henne spåra! Men inget blod i hennes spår heller då det var fryst. Men det kanske är lika bra för då får ju Linnéa & C-J lite tid på sig att söka tillstånd hos länsstyrelsen (vilket faktiskt krävs för att få lägga ut slaktavfall i naturen och nötblod räknas som slaktavfall).
Efter spåret hann vi hem och hämta godis och sen bar det iväg på tävlingslydnadskurs för Anna Hilding. Som vanligt var det jätteroligt och inspirerande! Jag gillar verkligen att gå kurs för Anna, tycker hon är toppen. Igår höll vi på lite med rapportering vilket kanske inte går jättebra med Aska men vi vet i alla fall hur vi ska träna vidare på det. Vi började även med “fot”, det gick lite bättre och eftersom att vi var i Annas lada så fanns det ju speglar som vi kunde använda oss av, hur bra som helst! Annars vill i alla fall jag gärna stå och titta ned på hunden för att se att hon söker kontakt med mig. Men med en spegel behövs inte det. Det kan dock vara lite svårt ibland att träna lydnad med en liten hund kan jag känna just för att hon gärna går en bit ifrån och är så långt ned haha.
En toppen helg var det i alla fall och jag är fylld av härlig inspiration för att fortsätta träna på de olika momenten vi påbörjat på kursen!
Hästarna
När jag sitter hemma gör det ont mest hela tiden och det känns som att jag aldrig mer vill se en häst. Men jag har varit i stallet två förmiddagar denna vecka och hjälpt Linnéa med Bojsan som har en hovböld och står på boxvila. Så jag har mockat, bytt bandage och kelat med Bojsan. Och allt känns bättre, allt känns mer hanterbart där. Att få vara nära hästar är som balsam för själen, i alla fall för mig. Och framförallt Bojsan, underbarare häst på denna jord får man leta efter.
Har även hjälpt F med hennes unghäst, eller hjälpt och hjälpt men jag har hängt på honom två ggr och idag satt jag upp lite försiktigt. Det är faktiskt skit kul att få hålla på lite med hästar igen. Men det passar mig nog rätt bra att inte få göra så mkt än och inga krav. Att hänga på en unghäst i cirka tio minuter passar nog rätt bra just nu.
Time out
Jag tar en liten time out, livet tar för mkt just nu. Det känns mer och mer outhärdligt att leva utan Missy. Jag vet att det finns dom som tycker att det är överdrivet att sörja en häst så mycket som jag gör. Men dom förstår inte, jag tror ingen som inte upplevt det jag gör förstår. Vissa djur är speciella och Missy var speciell, hon var verkligen min andra hälft, utan henne känner jag mig vilsen. Jag älskar alla mina djur, det gör jag men jag älskar ingen som jag älskar henne. Hon var mitt allt, min stjärna, klippan i stormen. Jag kan inte ens försöka beskriva vår relation men jag vet att dom som någon gång haft en så djup relation förstår vad jag menar. Det var menat att det skulle vara hon och jag, det vet jag. Men hon var bara min på lånad tid.
“när mörkrets sista trummor dånar ut
överger & lämnar mig kvar
jag blundar i en frusen tyst minut
ett mycket sällsynt exemplar
ljus – stanna kvar
kom & var min vän
ljusna mig igen, igen, igen”
