Har satt igång en säkerhetskopiering (time machine) på datorn nu. Ola köpte en hårddisk just för det ändamålet. Måste säga att allt är så lätt med Mac, det är bara att klicka på en liten symbol längst upp i högra hörnet så börjar den säkerhetskopiera. Råkade slänga min dator i golvet idag, känns mindre lyckat..
Glömde en bild från igår kväll, slänger in den här.
Ville ut och fota all frost på träden igår kväll. Det var så fint men när jag kom hem från jobbet+stallet så var all frost borta. Jag och Ola gick ändå en promenad ned till mälaren och tog några bilder. Dom blev väl si sådär. Har så himla svårt att se vad jag gör när det är mörkt. Sen är sökaren i Olas kamera inte inställd efter mina ögon så det gjorde det lite knepigt att få allt skarpt.
Och sist en bild som Ola tog som jag lekte lite med när jag “framkallade” den i Lightroom plus att jag la på ett filter i PS:
Saknar vekrligen att rida min pärla. Även om jag får rida andra hästar så är det ändå hon som är roligast. Jag bryr mig som sagt inte om ifall hon bara kommer kunna gå som lättare promenad häst när/om hon blir bra. Jag kommer ha kvar henne ändå. Hos mig får hon stanna livet ut.
I april nästa år firar vi 5 år tillsammans, det har gått så sjukt fort. Kommer såväl ihåg första gången jag red henne. Fick rida ut helt själv på provridningen. Hon lufsade bara på och var sådär genomsnäll som hon är min underbara lilla pålla. Inte kunde jag ana då att jag skulle få kämpa i närmare 1,5 år för att kunna rida ut på henne själv..
Vissa dagar känns det extra tungt och jag ifrågasätter mig själv. Undrar vad jag kunde gjort annorlunda för att det inte skulle bli såhär. Det är ju svårt att veta såhär i efterhand. Men det är väl ganksa normalt att man börjar ifråga sätta sig själv och leta svar när ens häst blir skadad skulle jag tro. Det är nog ganska nyttigt också.
När vi flyttar till Gävle kommer jag nog få hjälpa syrran att rida hennes fullblodstoka några dagar i veckan. Om jag vågar. Har ridit henne en del i somras när hon var lugn. Så jag törs nog sätta mig upp på henne igen även om hon kanske börjat busa igen. Underbar häst är det i alla fall. Och lugn som en filbunke och snäll att hantera på marken, det gillar jag.
Jag finner verkligen inga ord för att beskriva hur mycket jag älskar den här hästen och hur mycket hon betyder för mig. Det känns verkligen som att vi är på samma våglängd. Det känns på sätt och vis som att det var menat att det skulle vara vi.
Hade en underbar mysstund i stallet idag. Älskar verkligen när jag är där själv. Brukar alltid ha henne helt lös i gången när jag är där själv, vet inte varför men det känns mysigt på något sätt. Idag blev det en lång klistund. Känner dock nu i axlarna att det inte var så bra för dom. Ska försöka få tid hos sjukgymnasten snart. Är så fruktansvärt trött på att gå omkring och ha i stort sett konstant ont i kroppen.
“Det när något med utsidan hos en häst som är bra för insidan hos en människa.”
Snart 5 år hittills, jag hoppas det blir många fler! Även om hon kanske aldrig kommer kunna hålla för annat än lättare promenadridning igen så hoppas jag att hon kan få bli bra. Jag kan inte skiljas från henne än. Jag skulle bli smått galen som människa om hon försvann, min älskade lilla häst.
Igår fick Missy ha sitt nya täcke på sig för första gången. Jag är ruskigt nöjd med det faktiskt. Det känns hållbart och sitter verkligen jättebra. Passformen på Catagos täcken passar Missys kropp helt enkelt. Hööks täcken brukar inte alls sitta så bra i bogen på henne tyvärr. Känns som att det är värt några 100-lappar extra för att få ett täcke som sitter där det ska. Här kommer några bilder på när hon “testkör” täcket. Självklart invigdes täcket och nysnön med att hon rullade sig.
En bildserie på när hon rullar 😉
Och två bonus bilder:
Har hört att det ska komma snö inatt, åh jag hoppas! Enda problemet är att Missy inte är vinterskodd än men om det kommer snö får jag skruva i brodd i dom hål som finns iaf. Men snö är så underbart!
Man går från det där här (jag hade ramlat i leran när vi skulle få ut en rundbal gammal bild från 2008..) till det här:
Ola fotade mig och Missy idag, tyckte några av bilderna blev väldigt bra. Här kommer två stycken som jag gillar.
Missy går lite motvilligt med på en puss.
Fotograf till bägge bilderna är Ola Ström.
När jag kom ut till stallet för andra gången idag så stod Missy, R & L på led med rumporna mot stallet. Såg så gulligt ut men självklart hade jag glömt både mobilen och kameran hemma. Kändes dock som att det nog blir bra med hagen ändå. Det är ju på sätt och vis bra att den är i samma hage som hennes kompisar. Det är ju el i tråden men dom kan ändå “umgås” lite grann genom tråden, förra gången vi delade av hagen så stod dom ändå i klunga med Missy på ena sidan och L & R på andra sidan. Känns bra att veta att hon i alla fall får lite sällskap och kan socialisera sig lite med andra hästar. Är egentligen helt emot att ha hästar själv men när veterinären ordinerar det så är det bäst att lyssna. Bjuder på en gammal bild.
